Jag fick en fråga tidigare i veckan – vad definierar ett hem? Jag tyckte frågan kändes väldigt – intressant.. jag tänker att om du har ett boende med fyra väggar och där står din säng, och dina eventuella familjemedlemmar bor också där. Är det då automatiskt ditt hem? Känns det självklart så? Om ditt namn står på ytterdörren, är det då ditt hem? Eller har det att göra med tiden, att ju längre du bor så känner du dig snart hemma. Av egen erfarenhet kan man ju bo någonstans men aldrig känna sig riktigt hemma och om man då letar nytt, hur ska man veta att nästa kommer vara annorlunda. Eller är det bara en magkänsla som gör att man vet att man hittat hem?
Jag tänker också på den där känslan när man kanske flyttar in i ett hotellrum för en vecka. Vid första anblicken kanske man känner, ska jag bo här? Det känns så kallt / varmt / smutsigt / luktar så och så /låter så och så osv. Men efter någon dag så är man lika bekväm som hemma.
Och när man flyttar in i ett nytt hem så sägs det att man ska bo in sig innan man gör för mycket ändringar. Att man ska bo in sig och känna efter. När man gjort det och sen gjort ändringarna är man då alltid ”hemma”? När är man klar och har hittat hem?
Mycket spridda lösa tankar men ändå, intressant fråga tycker jag. För om våra grundläggande behov är tillfredsställda. Hur vet vi att vi hittat hem, på riktigt?
En liten söndagstanke från mig, kanske någon mer som tycker det är en frågeställning värd att filosofera kring?
Trevlig söndag!
/J.
Foto: Mikael Lundblad från ett reportage vi gjorde hemma hos Lina Paciello för Sköna hem