En av mina favorit bloggtjejer är Mia som skriver The Swedish Girl och för en tid sedan publicerade hon en dikt som jag blev helt kär i, för den stämmer så bra, inte sant?
Jag ser när en blick försvinner. Någon som rör sin hand mot någon annans men drar snabbt tillbaks den i fickan. Har ni tänkt på hur mycket det är som aldrig händer? Alla gånger jag lutar mig närmre för att känna din doft men inte vågar ända fram och nudda din hud. Alla fina ord någon vill säga men ett tänk om får någon att bita sig i läppen och hämta en ny drink istället.
Tänk så mycket kärlek som går förlorad.
Alla kyssar som aldrig blir kyssta, alla nätter någon lägger sig ensam istället för att lägga sig tillsammans. Tänk så mycket kärlek vi har förmåga till, tänk hur lite av den vi delar med oss av. Tänk om alla skulle våga göra det man aldrig annars brukar?
Kanske skulle allt det som aldrig händer hända.